En månad senare

Så har det tydligen gått över en månad sen mitt förra inlägg. Tentan avklarad och klarad.

I helgen hjälpte jag min bror och hans söta minifamilj att flytta. Till en början var jag Fröken Duktig och kämpade med diverse kartonger av varierande storlek och tyngd, men som vanligt när Saga är i närheten kan jag efter ett tag inte ägna min uppmärksamhet åt något annat än detta underbara barn. Så jag lekte ett par timmar medan övriga familjen fortsatte kämpa som djur med antika skåp i massivt trä och tusentals böcker. Till mitt försvar kan jag dock säga att så fort jag lämnade Saga kom hon och hämtade mig igen. Hon är så söt. Hon har en massa leksaksmat i plast och när hon låtsades äta majskolven sa hon "vrrrPING".

I söndags hälsade jag och Jim på hans farmor som ligger på sjukhus. Hon mår väldigt dåligt och läkarna vet inte riktigt vad det beror på. Hon har visserligen varit hängig ett tag men när jag kom in i salen där hon låg fick jag en chock. Sjukhus gör något med människor. Hennes livsanda hade liksom försvunnit och i sängen låg inte ens en skugga av det som en gång varit. Insjunkna kinder och mörka ringar under ögonen. Inbäddat i vitt. Hon kunde inte prata men pekade mot något. Det tog en stund innan vi förstod att hon försökte bjuda oss på choklad. Hon bjuder alltid på kakor och godis. Jag var tvungen att gå därifrån. En sjuksköterska pratade med oss och använde ord som risig. Skruttig. Jim gick in en gång till för att säga hejdå, som han sa. Jag stod kvar i korridoren och grät. Kände mig dum för att jag spred tankar om död till alla människor som gick förbi. Han är där och hälsar på idag igen. Jag kommer antagligen aldrig mer träffa Olga.