Hemtenta

Så var det dags igen. Prestationsångest ftw!

Frågorna jag valt att besvara är:

1) Diskutera den religiösa identiteten och de religiösa institutionernas betydelse i Europa under medeltiden. Välj själv avgränsning i tid.

2) Analysera det ekonomiska livets förutsättningar och dess förändring under perioden [tidigmodern tid]. Här kan man fokusera: Lokal handel, ekonomiska strukturer och ekonomisk politik i Europa, konkurrens mellan riken/regioner, den globala handelns konsekvenser.

(8-10 sidor, enkelt radavstånd)

Onekligen intressant, men det är hemskt svårt att föra en vettig diskussion och inte bara redogöra för en massa olika händelser. Nåja, det får bära eller brista. Jag försöker komma över min VG-hysteri men det går sådär. Jag vill ju gärna bevisa att jag kan, trots att jag inte alls kan egentligen.

Bilddagboken

Nu har jag skaffat mig ett konto! http://welwa.bilddagboken.se/. Och redan har jag något att klaga över: kravet på bildtext. Jag betvivlar dock att jag kommer bli långvarig där. Medelåldern verkar ganska låg och jag är inte helt förtjust i att vilka puckon som helst kan kika på och kommentera mina bilder. Det här är iallafall mitt försök att hålla bloggen någorlunda ren från kattbilder. Nu ska jag läsa och äta Riesen.

August hemma!

Sisådärja. Kattungen har gjort sig någorlunda hemmastadd och jag har lyckats knäppa några bilder på honom. Det är lättare sagt än gjort.

Möt August.

Fr o m fredag nästa vecka kommer Fjodor få sällskap av en blå skogkatt. Just nu kallas han Torino och är en bastant krabat på 1,7 kg (störst i kullen) men här hemma kommer han troligtvis kallas August. Eller Skjutbjörn, om Jim får sin vilja igenom (knappast troligt :P). Nåja. Maria och jag var iallafall och hälsade på alla sju syskon idag och dog såklart nästan av sötchock. Alla är fantastiskt söta, men August har liksom känts som min sen första gången jag såg honom på bild. Nåja. Nog med dravel. Här är lite bilder tagna av uppfödaren med vänner:

Fluffot

Ja jösses vilken långtråkig dag.

Tillfällig paus från pluggandet. Helt otroligt vad mycket skit man skriver egentligen.

Jag känner för att skriva lite mer om Frans. Det han dog av var troligtvis FIP, fast vi vet inte riktigt eftersom vi inte hann ta några prover. FIP kan man väl säga är kattvärldens version av AIDS. Vissa katter kan leva med viruset hela livet utan att det bryter ut och gör dem sjuka medan andra blir dåliga. Och när det händer går det oftast fort utför. Det finns en variant av sjukdomen som angriper ögonen och det var nog det som hände Frans. Hans ena öga blev helt rött och vi vet inte ens om han såg någonting med det. Han verkade ha svårt för att orientera sig och snubblade över trösklar och så. Det var när även hans andra öga började visa upp tecken på blödning som jag kände att det var kört. Han hade hög feber och trots att han fick mediciner som borde ha gjort honom mycket piggare åt han inte tillräckligt mycket själv för att hålla sig vid liv. Jag stödmatade honom flera gånger per dygn men det kändes bara som att jag drog ut på det oundvikliga. Den sista veckan höll han sig ofta undan och gick och la sig i garderoben eller transportburen, men på måndagen, samma dag som jag skulle åka in med honom till veterinären hoppade han upp i mitt knä när jag satt i soffan och jag fick en sista gosstund med honom. Besöket hos veterinären var helt förkrossande och jag är så tacksam att Jim följde med.

I onsdags var jag på anställningsintervju på Proffice. Jag fick en timanställning och kommer jobba extra när jag har tid och när någon behöver mig. Det känns bra att jag har kontroll över mina egna timmar.

Den här veckan har verkligen känts lång men snart är den slut. Nu måste jag fortsätta plugga. Ska bli så skönt imorgon när PM:et är inlämnat och det enda jag behöver göra i en månad framöver är att läsa som en galning.

(Och nästa vecka, om ni har tid, tycker jag att vi tar en musikalkväll hemma hos någon)

Efter ett år och 29 dagar tillsammans

Idag lät jag Frans somna in.

Jag befarar att Frans inte har så lång tid kvar. Blödningen i ögat ser mycket värre ut idag och veterinärerna kan inte göra så mycket mer än vad de redan har gjort, jag tror inte riktigt de vet vad det rör sig om. Men jag fortsätter ge medicinerna jag fick och tvingar i honom mat med spruta, just nu känns dock allt ganska hopplöst.

Omtapetsering

Så har man äntligen kommit igång med uppiffandet på riktigt. Sovrummet och vardagsrummet kommer att få sig en rejäl uppfräschning i form av nya tapeter och i viss mån även möbler. Det här är de tapeter vi enats om:

Sovrummet, tre av väggarna:

Sovrummet, fondvägg:

Vardagsrummet, alla väggar:

Färgerna är dock lite varmare i verkligheten. Jag känner mig lite osäker på den blommiga men redan innan vi började kolla på tapeter var jag och Jim överens om att vi ville ha brunt i sovrummet, och det här var tyvärr den mest bruna som fanns. Boråstapeter hade visserligen den här:



Men den är lite för röd för min smak. Dessutom hittar jag ingen matchande tapet i de två böcker jag fått med mig hem och jag tror det kan kännas lite för rörigt att smälla upp en mörk medaljongtapet på alla väggar i ett så litet rum. Fast jag vet inte.

Vardagsrumstapeten är jag jätteförtjust i. Precis den fjodornyans av grått jag var ute efter.

Imorgon bär det alltså av till bovärdskontoret för att bekräfta val av tapeter och kanske ska vi även försöka tjata oss till nya vitvaror. Det mesta i den här lägenheten borde faktiskt fixas till. Jag har dock en känsla av att det inte kommer hända förrän jag och Jim flyttar ut.

Det här blev ett hemskt opersonligt inlägg men så går det när man lämnat hjärnan kvar hos kvinnorna i det antika Grekland (än så länge fullkomligt älskar jag att läsa historia).

Hjärnskakning?

Någon som vet hur en hjärnskakning yttrar sig? Jag var och simmade förut och lyckades då simma ryggsim rakt in i väggen (jag tänkte skriva "med huvudet före" men kom på att det oftast är så man simmar ryggsim). Ensam som jag var så låtsades jag som ingenting och fortsatte simma. Nu känner jag mig dock lätt yr, lätt illamående och kanske framförallt- lätt ihoptryckt. Jag vågar inte googla fram ett svar för alltid när jag försöker ställa diagnos på mig själv slutar det med att jag ska dö inom en snar framtid.

Men nog om det. Nu ska jag sätta mig och läsa de första 40 sidorna historia. Wish me luck!

Grindhouse

Jag kan knappt bärga mig tills dessa filmer kommer ut på DVD. Helt klart är att både Death Proof och Planet Terror är nya favoriter, men vilken är egentligen bäst?

Skogspromenad med Frans

I längtans tider

Det finns så mycket jag längtar till just nu. Jag vill att våran bovärd ska höra av sig så att vardagsrummet och sovrummet får den omtapetsering jag så desperat behöver för att vilja bo kvar i Varberga under återstoden av min studietid i Örebro. Efter detta vill jag köpa nya möbler för alla pengar jag genom digert arbete skrapat ihop den här sommaren (screw you, Tokyo!). I mitt huvud har jag redan möblerat hela vardagsrummet. Jag vet precis hur jag vill ha det. Nytt, vitt och fräscht. Iallafall ett tag. Det känns som att min hjärna har förstörts av det färgkaos som råder i vardagsrummet och att jag därför måste nollställa den med hjälp av ljusa färger och IKEA.

Vidare längtar jag till hösten. Jag ser fram emot att fullkomligt frossa i stickade tröjor, halsdukar och tjocka strumpbyxor; mössor och vantar; tända ljus och te.

Jag ser även fram emot att påbörja mina historiestudier. Första steget på vägen. Hoppas jag trivs. Det känns inte som att jag har råd att ändra mig fler gånger.

I helgen ska jag med familjen till djurparken, som mamma lite kryptiskt uttryckte det. Varken jag eller min syster visste att vi hade en såpass nära relation till en djurpark att vi inte ens behövde berätta för varandra vilken vi menade, men tydligen. Det känns dock rimligast att anta att hon menar Parken Zoo i Eskilstuna, där vi ju var en gång förra året. Jag hoppas att jag får med mig kameran så att jag kan ta lite härliga bilder på Saga när hon interagerar med djur. Förra året fastnade vi vid en get. Tigrar! Lodjur! Apor! Men nej, vi skulle mata en get med grässtrå efter grässtrå. Nervkittlande.

The Deathly Hallows

Jag befarar att jag kommer vara otillgänglig ett par dagar. Det skrämmer mig dock att jag redan läst över hälften. Ska det verkligen ta slut så fort?

Första nattpasset

Så har man då jobbat sitt första långa nattpass. Jag måste säga att jag trivs bra på jobbet. Till skillnad från andra somrar är jag inte ensam sommarjobbare på min tjänst utan jag har med mig en mycket trevlig och pratvärd ung dam, något som uppskattades extra mycket under nattens långpass eftersom det hade blivit något nätverksfel och vi därför inte kunde jobba överhuvudtaget på hela natten. Yay, 145:- i timmen för att bara försöka hålla sig vaken. Så tiden fördrevs (kan man säga så? Ge mig ett par timmar att fundera över saken, jag är lite för nyvaken just nu) med kortspel, tanttidningsläsning, korsordslösning och patiensläggande (fick ut Harpan två gånger, woho!). Jag drack även min första kopp kaffe. Mycket äckligt, speciellt eftersmaken, men om det blir fler sådana här tröga nattpass kommer jag nog behöva vänja mig vid att gå omkring med lärarandedräkt (note to self: ta med tuggummi).

Bröllopet i bilder

Igår gifte sig min bror. Världens bästa midsommarafton.

Saga funderar under sitt lilla paraply

Ett träd vid platsen för vigseln (tjälvesta ängar i Snavlunda).
Jag saknar mina gamla hemtrakter ibland.

Jim i det gröna

Brudparet kommer inskridandes och ceremonin äger rum.
Det var jättefint och känslosamt. Intet öga torrt. Madeleine hade på sig
en (som synes) jättefin klänning och broder Daniel var iklädd pappas gamla kostym.
Cred.

Pappa förstör min krambild.

Fiestan fick agera transportmedel åt brudparet.



Timmarna gick och bilderna blev suddigare och suddigare. Jag åt god mat,
dansade, drack vin och hade jätteroligt. Dansgolvet totalägdes av Danne
som likt Keith Richards åmade sig fram och förklarade lite lagom
halvlullig att "det sitter i höfterna". Jag har aldrig sett honom dansa
förut tror jag. Madeleine var utan tvekan sötast och hon skuttade runt
på dansgolvet i sin böljande klänning och strålade.
Jag och Lillstrumpa gjorde roboten till Sweet dreams. Litegrann iallafall.

Idag har det städats och i samband med detta gjorde Saga vad som utan tvekan var det sötaste jag någonsin sett (tror jag, hon har mycket gulligt för sig den där lilla krabaten) och jag kommer alltid slå mig själv litegrann för att jag inte hade kameran i högsta hugg. Hon tog på sig gula gummihandskar på händer och fötter, drog upp sin gulliga lilla clashtröja över ansiktet så att hennes runda bebismage putade ut över de svarta tightsen och förkunnade att "jag är pinnelmannen". Och sen stod hon där en pytteliten stund med händerna i luften och ansiktet dolt bakom tröjtyget. Hon fyllde förresten tre igår.

Slutligen en bild på hela den lilla familjen samlad:

Avsaknad av röd tråd

Booyah! Känns skönt att ha lyckats skrapa ihop till ett VG i Litteraturvetenskap, även om jag försökt intala mig själv att det inte spelar någon roll. Men sen är jag ju hemskt rädd för att misslyckas också, något Jim och jag pratade om igår natt. Eller egentligen var det bara jag som pratade, Jim ställde mest upp med ett öra eller två.

Den här veckan har jag börjat jobba så smått, och hittills måste jag erkänna att det finns en sak som gör mig frustrerad. De två somrarna jag har arbetat på Ericsson har jag varit anställd som detaljplanör. Den tjänsten kunde jag dock inte få i sommar eftersom man fr o m i år var tvungen att ha truckkort. Senast i måndags blev jag tagen lite avsides av min förra arbetsledare och han beklagade att de inte kunde anställa mig i år igen eftersom jag gjort ett så bra jobb tidigare somrar, han förklarade vidare att anledningen till att de inte kunde göra något åt saken var för att det bestämts att man var tvungen att ha truckkort för att få köra truck. Fine. Måste man ha truckkort så måste man, tänkte jag. Nu har det dock visat sig att en av killarna de anställt till den tjänsten istället för mig inte alls har något truckkort. Detta gör mig hemskt irriterad men framförallt osäker. Jag har tyckt att jag har gjort ett bra jobb, och även andra har verkat nöjda med min insats. Men sådana här händelser får en ju verkligen att tvivla. Oh well, jag ska väl bara vara tacksam att jag har ett jobb egentligen (ett jobb som ger mig 146,47 kronor i timmen plus OB och 13 % semesterersättning). Nu hör det dock till min person att gnälla över det mesta.

Och glädjemaskinen brummar på. Jag (ett vi kanske är mer passande egentligen) har slipat bort rosten och sprayat över fläckarna så nu ser den helt vit ut på håll. Jag måste dock medge att det här med att blästra inte riktigt var min starka sida. Sanden flög åt alla håll och kanter, men mest in i mina ögon. Nog sagt.

Nästa fredag är det bröllopsdags. Jag och övrigt kvinnfolk i familjen har blivit ombedda att sjunga och det ska vi också göra. Jag hatar egentligen att bli uppmärksammad i stora, främmande sällskap men lyckligtvis har jag och lillasyster så gott som identiska sångröster så jag försöker inbilla mig att vi på något sätt smälter ihop och att jag därför inte hörs. Jorå.

Efter att ha sett Ils lovade jag mig själv att aldrig mer gå på bio. Det löftet bröt jag för ganska längesen. Två gånger bara den här veckan. I måndags såg jag Pirates of the Caribbean: At World's End och igår Death Proof, för andra gången. Den förstnämnda filmen var apkass, den sistnämnda har jag sett två gånger på bio, ovan nämnda löfte till trots. Det enda som var bra i Pirates var att Chow Yun-Fat inte hade lösskägg. Det ska han ha lite cred för. Death Proof var till skillnad från den andra filmen inte någon plåga att se. Faktum är att jag har lett mig igenom den båda gångerna jag sett den. Dessutom har jag blivit kär i filmaffischen:


Nu är det visserligen inte riktigt samma affisch som hänger på Filmstaden, men snygg är den likväl.

Övriga bilder från den tid som flytt:

Jim gav mig mina nya favoritstrumpor.


Barnet. Alltid sötast.

Nu ska jag lämna det här spretiga inlägget åt sitt öde och gå och dammsuga istället. Taa!

Inför morgondagen

eller Ett blogginlägg skrivet i all hast

Jag pratade en snabbis med Johan förut och det här är vad som hann sägas (jag är inte säker på att jag uppfattade allting, jag var omringad av en massa högljudda människor):

Vi satsar på knytkalas:
- Johan och Anna gör en matig sallad med avocado och grejer (jag har ätit den förut (tror jag?), mycket smaskig)
- Hanna fixar bröd
- Jag och Jim tar med oss lite olika röror (tzatziki, guacamole och någon salsa? Förslag mottages tacksamt)
- Maria tar med papptallrikar och plastbestick
- Elin grillar vegetariskt så hon får ta med sig en egen grill om hon inte vill riskera att få köttsaft på sina morötter (mwahaha)

Låter det vettigt?

Det man får stå för själv är alltså kött (eller valfri grillbar råvara) och dricka (jag har bara ett vinglas så om ni hade tänkt dricka vin och inte kan nöja er med vanliga glas får ni ta med egna)

Beträffande grillar har för övrigt jag och Jim vårat på det torra, likaså Anna och Johan om jag förstod saken rätt så det är väl lämpligt att övriga deltagare pratar ihop sig lite och kanske även de delar på en engånsgrill. Eller är det kanske någon som kan bidra med en riktig grill?

Vi ska grilla på något grönområde bakom Varberga så vi kan ju samlas här först och gå i samlad trupp (tropp?) till Mångfaldens Skog. Ska vi säga klockan 17?

Kubb! Kubb är mycket viktigt, jag skulle faktiskt vilja påstå att det är en förutsättning för en lyckad grillkväll. Tyvärr har jag inte fått tag i något eftersom jag är lat men det borde inte vara alltför svårt att komma över bara man lägger manken till. Ingen som har ett kubbspel undanstoppat i garderoben?

Jag tror det var allt.

Grattis Frans!

Idag är det Frans första födelsedag. Jag vet inte riktigt hur jag ska fira den eftersom han är totalt omedveten om att han fyller år trots att jag påpekat det för honom flera gånger, en gång till och med i form av en sång. Nåja. Här nedan följer lite bilder från kafkakattens första år:

Igår var jag och Jim hemma i Norra Hunna och firade Pers födelsedag. Då passade vi även på att plocka en bukett liljekonvaljer som nu står på köksbordet och doftar ljuvligt (behöver jag ens säga hur sanslöst stormförtjust Jim var under promenaden?).

Mitt hjärta blöder!

Imorse lämnade jag under högljudda protester (läs: primalvrål) ifrån mig Fjodor för kastrering och id-märkning. Jag trodde att Fjodor, som vanligtvis är så söt och snäll, skulle charma omkull alla på den där veterinärskliniken. Pyttsan! Så fort jag öppnade buren för att de skulle få kika på honom rusade han ut och sprang runt som ett jehu. Helt omöjlig att få kontakt med. Han fick mycket snabbt en spruta i ändalykten och jag fick lämna kliniken med svansen mellan benen. Metaforiskt uttryckt såklart. Fast å andra sidan lyckades jag utnämna detta till min mansdag så man kan inte vara helt säker.

Iallafall hämtade jag honom ett par timmar senare och herreminje vilken sorglig syn. Inte nog med att han knappt kunde stå på benen, han hade dessutom kissat på sig. Stackars krake. Jag rengjorde honom efter bästa förmåga och sen dess har han legat och suckat i mitt knä.

Känns trist att jag inte kunde följa med Johan på föreläsningarna men jag har inte samvete nog att lämna honom när han är så hängig.

Man är inte särskilt kaxig när man just har blivit kastrerad

Det går utför med schlagerfestivalen

Jag måste erkänna att jag blev sjukt irriterad på Eurovisionsschlagerfestivalen igår. Med tanke på hur norden lägger sin röster borde man väl egentligen inte klaga på att östblocket kompisröstar. Men ändå. Det vore väl en sak om de hade några bra låtar att komma med. Den största behållningen var iallafall Kristian Luuks syrliga kommentarer.

Filmvetarträff på torsdag?

Alkaios, Aiskylos, Aristoteles, Archilochos, Alkman, Aristofane m fl

Jag blir irriterad. Grekerna har 24 bokstäver att röra sig med och likföbannat väljer nästan varenda jävel att titulera sig med ett namn som börjar på "A". Detta försvårar studierna oerhört eftersom det blir snudd på omöjligt att hålla isär gubbarna. Tacka vet jag Sapfo (fast bara för att hon är kvinna och därigenom skiljer sig från mängden. Börjar namnen inte med "A" inleds de nämligen med största sannolikhet med "S").

Jag känner mig hemskt stressad inför tentan eftersom jag inte kommit så långt som jag tänkt i mina förberedelser. Gårdagen försvann på ett visserligen mycket angenämt vis men idag ångrar jag att jag lät den passera så lättvindigt. Det passar inte att vara glad i hågen när det är tentatider.

Fast egentligen har jag nog ganska gott om tid på mig. Eller, gott om tid är ju en överdrift av sällan skådat slag, men jag borde inte känna mig så galet stressad som jag gör med tanke på att jag faktiskt har tre hela dagar till mitt förfogande. Problemet är att av det jag läst idag tycks ingenting ha fastnat. Och detta skyller jag alltså på grekerna med sina jobbiga namn.

Men nu ska jag ta med mig anteckningarna till badet för att se om min hjärna är mer mottaglig för diverse sedan länge döda krulltottars tankar och teorier i en mer angenäm miljö.

Det finns en överhängande risk att jag somnar.

En helkväll med katterna

Det här med salstentor kommer bli min död. Den 26/4 smäller det, igen, och stressen har redan börjat tära på mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas ta mig igenom det här med äran i behåll. Troligtvis genom att läsa som en tok, men det är inte något jag har någon direkt lust med för tillfället. Kanske för att föreläsningarna varit så enormt sega och oinspirerande. Dolce stil novo? Who gives! Egentligen är det väldigt synd på en kurs med sådan enorm potential. Med rätt lärare (Det här är universitetet! Här finns inga lärare!) hade den här kursen kunnat bli hur intressant och givande som helst. Men icke. Sen bör väl också nämnas att det här med antik och medeltida litteratur kanske inte riktigt är min grej, så jag kanske inte bara kan skylla mitt bristande intresse på läraren, något jag annars brukar vara ganska bra på.

Idag förföljde jag katterna med en kamera. Frans föregår som vanligt med gott exempel och blir söt oavsett fotograf. Fjodor är dock lite svårare att ta lyckade bilder på eftersom han befinner sig i konstant rörelse, vilket resulterar i ett något diffust slutresultat. Suddigheten skulle säkert kunna avhjälpas med blixt men det är en kamerainställning jag inte har mycket till övers för. Anyhoo, detta är resultatet av denna aftons amatörfotograferande: