Alkaios, Aiskylos, Aristoteles, Archilochos, Alkman, Aristofane m fl

Jag blir irriterad. Grekerna har 24 bokstäver att röra sig med och likföbannat väljer nästan varenda jävel att titulera sig med ett namn som börjar på "A". Detta försvårar studierna oerhört eftersom det blir snudd på omöjligt att hålla isär gubbarna. Tacka vet jag Sapfo (fast bara för att hon är kvinna och därigenom skiljer sig från mängden. Börjar namnen inte med "A" inleds de nämligen med största sannolikhet med "S").

Jag känner mig hemskt stressad inför tentan eftersom jag inte kommit så långt som jag tänkt i mina förberedelser. Gårdagen försvann på ett visserligen mycket angenämt vis men idag ångrar jag att jag lät den passera så lättvindigt. Det passar inte att vara glad i hågen när det är tentatider.

Fast egentligen har jag nog ganska gott om tid på mig. Eller, gott om tid är ju en överdrift av sällan skådat slag, men jag borde inte känna mig så galet stressad som jag gör med tanke på att jag faktiskt har tre hela dagar till mitt förfogande. Problemet är att av det jag läst idag tycks ingenting ha fastnat. Och detta skyller jag alltså på grekerna med sina jobbiga namn.

Men nu ska jag ta med mig anteckningarna till badet för att se om min hjärna är mer mottaglig för diverse sedan länge döda krulltottars tankar och teorier i en mer angenäm miljö.

Det finns en överhängande risk att jag somnar.

En helkväll med katterna

Det här med salstentor kommer bli min död. Den 26/4 smäller det, igen, och stressen har redan börjat tära på mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas ta mig igenom det här med äran i behåll. Troligtvis genom att läsa som en tok, men det är inte något jag har någon direkt lust med för tillfället. Kanske för att föreläsningarna varit så enormt sega och oinspirerande. Dolce stil novo? Who gives! Egentligen är det väldigt synd på en kurs med sådan enorm potential. Med rätt lärare (Det här är universitetet! Här finns inga lärare!) hade den här kursen kunnat bli hur intressant och givande som helst. Men icke. Sen bör väl också nämnas att det här med antik och medeltida litteratur kanske inte riktigt är min grej, så jag kanske inte bara kan skylla mitt bristande intresse på läraren, något jag annars brukar vara ganska bra på.

Idag förföljde jag katterna med en kamera. Frans föregår som vanligt med gott exempel och blir söt oavsett fotograf. Fjodor är dock lite svårare att ta lyckade bilder på eftersom han befinner sig i konstant rörelse, vilket resulterar i ett något diffust slutresultat. Suddigheten skulle säkert kunna avhjälpas med blixt men det är en kamerainställning jag inte har mycket till övers för. Anyhoo, detta är resultatet av denna aftons amatörfotograferande:

Skräddaren säger nej (till flytt)

Jag har bestämt mig för att bo kvar. Jim blev nöjd med mitt beslut, likaså jag.

Annas senaste inlägg fick minnen från min barndom att bubbla upp. Bra minnen, sådana jag har flest av. Jag kom att tänka på den enorma trygghetskänslan som infann sig varje (nåja) kväll när jag precis gått och lagt mig. Jag har så länge jag kan minnas haft väldigt svårt att somna vilket, när jag var liten, resulterade i diverse lekar involverande prinsar, prinsessor och skuggfigurer. Dessutom pillade jag i min rastlöshet sönder tapeten, men det hör inte hit. Hur som helst brukade jag ofta ligga och lyssna på mammas och pappas prat från nedervåningen. Min pappa har en stämma som tendenserar att alltid höras, oavsett vilken ljudnivå han försöker hålla. Och han har aldrig direkt bemödat sig att vara extra tyst av hänsyn till sina sänggående barn. Men iallafall. Denna stämma i kombination med min moders brukade (och brukar fortfarande) ofta resultera i glada skratt och det är dessa tillfällen som utgör mina absoluta favoritminnen från barndomen. Alla de nätter jag legat vaken och lyssnat på mammas och pappas skratt från nedervåningen. En verklig känsla av trygghet.

Hot patootie

Nu har jag precis anmält intresse för en lägenhet. Jag är hittills den enda i kön och med tanke på att sista anmälningsdagen är imorgon och jag har över 900 poäng känner jag mig ganska säker. Lite impulsivt kanske, har ju inte ens har pratat med Jim om det. Eller, jag har ju pratat ganska mycket om att jag skulle vilja bo själv ett tag men jag har inte sagt något om att vi ska flytta tillsammans. Oh well. Lägenheten då? Det är en trea i varberga. Varbergagatan 217 för att vara exakt. För att vara ännu mer exakt kan jag se in i lägenheten i fråga om jag och grannen mittemot skulle råka öppna dörrarna samtidigt. Kan det bli så mycket smidigare? Vi skulle ju inte ens behöva packa ned våra grejer i lådor! Helt galet. Blotta tanken på en sådan drömflytt får mig att dåna. Fast jag har ju förstås inte sagt något till Jim än så det hela känns ganska ovisst. Jag skulle dock sakna mitt svarta kök enormt. Fast det är väl bara att måla om igen, antar jag. Hur som helst skulle det vara skönt med ett rum till, även om det bara tillför sju extra kvadratmeter. Jag skulle få plats med min dator där och en bokhylla så vardagsrummet blir mindre belamrat. 250 kronor extra i månaden skulle det vara värt. Dessutom har det bott en überfjolla där tidigare så förhoppningsvis är det nya, neutrala tapeter också. Mina här hemma har fått mig att längta efter vitt.

Och precis som jag förutspådde fick jag bara G på min senaste tenta. Jag blev såklart hemskt missnöjd först men efter att ha räknat ut att det endast var tre personer i hela klassen som fick VG bestämde jag mig för att anklaga lärarna för att ha formulerat frågorna alldeles för luddigt och därigenom omöjliggjort högre betyg. Det är mitt sätt att hantera saken. Jag har ju fått G förut utan att det gjort mig särskilt mycket. Men grammatik är en sak, det är skillnad när det rör ett ämne jag verkligen älskat att läsa. Tycker man om något borde man per automatik vara bra på det.

Påsken firades hemma hos päronen. När jag inte åt satt jag på altanen och läste, spelade wii med lillstrumpa och hennes senaste erövring (kanske egentligen lite orättvist att titulera honom så, han är en väldigt trevlig prick, den där David) eller pratade med pe och em (mest em). En mycket trevlig helg trots avsaknaden av katter. Och tro. Det är så lustigt med religiösa högtider egentligen. Tar man bort tron återstår bara allt det bra. Good thinking.

Men nu får det räcka för ikväll. Egentligen är det inte så svårt att blogga, inte om man följer regel nummer 3 i Wario Ware: Smooth Moves:

"Let go of your inhibitions"

Ja just ja, jag ska bli arkivarie, inte lärare.