Släktfest, någon?

Jim ska jobba på lördag vilket innebär att mina planer på att sitta lite avsides på släkfesten fallerar. Någon som har lust att hålla mig sällskap i Jims ställe?

August rolig.

Truckkort färdigt! Så färdigt det kan bli iallafall. Jag måste fortfarande komplettera med en specialutbildning på Ericsson och de truckar som finns där eftersom de är lite speciella, men största delen är avklarad och det känns skönt. Inga katastrofer, inga miljonbeloppsskador, ingen sårad stolthet.

För att fira köpte jag en ny sele till katterna (tanken är att de ska få varsin men jag köpte en till att börja med för att kontrollera storleken. Den var fel.) som jag genast tvingade på Fjodor. Inte road. Han satte sig ned och sen satt han så. Inte jaga vippa, inte äta mat, inte high-fiva utan bara sitta och se sur ut. Nå, August var väl inte så mycket bättre. Selen togs på, pingisboll kastades och August (eftersom en sele tydligen hindrar normalt rörelsemönster) jagar efter bollen med höga språng i luften, som en gasell. Mycket graciös. Han borde känna sig stolt. Och han var minst lika stilfull när han kom tillbaka, travandes likt en dressyrhäst.

Men jag ska nog lyckas få fason på dem!

Högkonjunktur!

Det här är första månaden i mannaminne som jag gått plus. Mina stipendiepengar sattes undan till två olika sparkonton, likaså den senaste lönen. Det enda jag haft möjlighet att spendera är alltså (trots denna månads sjuka inkomst på närmre 20 000) lån och bidrag från CSN. Vanligtvis såhär mot slutet av månaden brukar jag ha fått nalla lite av mina sparpengar för att ha råd med mat men idag sitter jag med 1 200 kronor kvar och jag kan inte förstå hur det gått till. Vad är det jag inte köpt som jag brukar köpa?

Oh well. Jag har ju fortfarande fem dagar på mig att ställa allt tillrätta.
Och har alla utom Elin gett upp hoppet om att jag någonsin skulle våga mig på bloggandet igen?

Den här gången fick jag faktiskt bara G

Blandande känslor angående mitt G på senaste hemtentan. Å ena sidan stör det mig, som alltid, det går inte att komma ifrån. Men å andra sidan är det en sorts välkommen bekräftelse att man inte alltid behöver slita som ett djur inför varje uppgift utan kan ta det lite (läs: väldigt) lungt och ändå klara sig.

Men nu är slutbetyget spikat. Skumt. Mitt allra första G.

Jag tror jag kom på den bakomliggande orsaken till min ångestklump i magen: Det känns som att jag inte har någon kontroll över mitt liv.

Tiden flyter iväg och jag kan inte minnas vilka beslut jag fattat som fått händelser att utvecklas i en viss riktning. Sommarjobbet. Jag får sms från min kontaktperson som säger till mig vad jag ska göra. På måndag-tisdag ska jag ta truckkort. Truckkort? Vem har bestämt att det är nödvändigt? Vecka 24-25 har jag introduktion och vecka 26-33 ska jag jobba. Mitt liv följer en plan som inte jag har lagt upp.

Samma handfallenhet känner jag inför min utbildning. I tre år har jag följt anvisningar slaviskt och trots att jag alltid tyckt att det varit intressant är det hela tiden någon annans behov jag tillgodosett. Till hösten ska jag läsa Historia C för att jag inbillat mig själv och alla i min omgivning att jag har någon sorts plan.

Det är som att jag står och betraktar mitt liv, känner att jag borde göra något annat men att jag inte vet var jag ska börja eller om jag ens vågar. På något sätt vill jag känna mig aktiv, ha inflytande, påverka någonting, samtidigt som jag bara vill frånsäga mig allt ansvar och börja om från början med lite i taget.

Hur kommer jag ifrån känslan att jag befinner mig i ett ekorrhjul?

Nu: Sova. På riktigt den här gången.

31400. Eller är det 61400?