I längtans tider

Det finns så mycket jag längtar till just nu. Jag vill att våran bovärd ska höra av sig så att vardagsrummet och sovrummet får den omtapetsering jag så desperat behöver för att vilja bo kvar i Varberga under återstoden av min studietid i Örebro. Efter detta vill jag köpa nya möbler för alla pengar jag genom digert arbete skrapat ihop den här sommaren (screw you, Tokyo!). I mitt huvud har jag redan möblerat hela vardagsrummet. Jag vet precis hur jag vill ha det. Nytt, vitt och fräscht. Iallafall ett tag. Det känns som att min hjärna har förstörts av det färgkaos som råder i vardagsrummet och att jag därför måste nollställa den med hjälp av ljusa färger och IKEA.

Vidare längtar jag till hösten. Jag ser fram emot att fullkomligt frossa i stickade tröjor, halsdukar och tjocka strumpbyxor; mössor och vantar; tända ljus och te.

Jag ser även fram emot att påbörja mina historiestudier. Första steget på vägen. Hoppas jag trivs. Det känns inte som att jag har råd att ändra mig fler gånger.

I helgen ska jag med familjen till djurparken, som mamma lite kryptiskt uttryckte det. Varken jag eller min syster visste att vi hade en såpass nära relation till en djurpark att vi inte ens behövde berätta för varandra vilken vi menade, men tydligen. Det känns dock rimligast att anta att hon menar Parken Zoo i Eskilstuna, där vi ju var en gång förra året. Jag hoppas att jag får med mig kameran så att jag kan ta lite härliga bilder på Saga när hon interagerar med djur. Förra året fastnade vi vid en get. Tigrar! Lodjur! Apor! Men nej, vi skulle mata en get med grässtrå efter grässtrå. Nervkittlande.